En septemberkväll

Text: Mikael Hedberg
Musik: Mikael Hedberg

 En flicka hon gick längs en enslig stig
 Månen stod högt över träden brevid
 En septemberkväll, den som ingen minns
 Ser hon ej det som i buskarna finns
 
 En pojke han satt på en trappa för sig själv
 Marken var kall, då han tände sin eld
 En septemberkväll, som ingen känns vid,
 Tänder han på och förbrukar sitt liv
 
 I hemmets varma vrå, där sitter ni och ler
 Och TVns varma sken är det enda som ni ser
 En kall septemberkväll, är verkligheten glömd
 Och ute i kylan är du för evigt dömd
 
 En drogad, han kröp genom buskarna fram
 Kom till en väg och förvånad han fann
 Att en septemberkväll, fick han sin chans
 Att få ha vad han trodde va en romans.
 
 I hemmets varma vrå, där sitter ni och ler
 Och TVns varma sken är det enda som ni ser
 En kall septemberkväll, är verkligheten glömd
 Och ute i kylan är du för evigt dömd
 
 En kvinna hon satt, med huvudet sänkt
 Minnena kom, som hon hade förträngt
 En septemberkväll, hon minns det så väl
 Det har etsat sig fast inuti hennes själ
 
 En fånge han satt, inne i sin cell,
 Tänkte tillbaks, och ångra sig väl
 För en septemberkväll, han höjde sin kniv
 Och insåg väl ej att han krossa två liv
 
 I hemmets varma vrå, där sitter ni och ler
 Och TVns varma sken är det enda som ni ser
 En kall septemberkväll, är verkligheten glömd
 Och ute i kylan är du för evigt dömd
 
 I hemmets varma vrå, där sitter ni och ler
 Och TVns varma sken är det enda som ni ser
 En kall septemberkväll, är verkligheten glömd
 Och ute i kylan är du för evigt dömd
 
 Kvällen övergår i natt, och pojken och flickans rop
 Ekar i natten
 Och ingen anar väl att, liv kan splittras så,
 Ute i natten